God morgon, och hoppas att ni har en bra jul! Senaste veckorna har varit full fart och antal inlägg och funderingar på sparlåga. Nu är det ledigt och tid för att fylla på bränsle. Ha nu en bra fortsättning, jag ska snart skriva nya inlägg - bl.a om grenspecifik träning.

Här kommer en hälsning från framtida generationens tränare:

På återhörande!

/Thomas  

Hur kommer det sig att "min kompis kan äta vad som helst, hur mycket som helst och ändå inte gå upp i vikt medan jag bara behöver titta på en pizza för att lägga på mig" ? Och varför funkar LCHF hur bra som helst för vissa men för andra leder den bara till trötthet och fettinlagring?? Kan det vara så enkelt som att vi reagerar olika på energi och näring just för att vi är olika? Utan tvekan! Och låt ingen lura dig att tro att det finns ett sätt att äta som är bra för alla lika lite som det finns ett sätt att äta som är dåligt för alla!

  Men varför har då kostdebatten blivit så snedvriden idag? Vi blir hela tiden överöst med budskap i media om hur vi ska äta, hur vi ska gå ner i vikt. Och det är den ena extrema metoden efter den andra. "Tappa i vikt snabbt och enkelt", "Tappa dina semesterkilon på 2 v", "Gå ner i vikt med isodieten", eller GI, LCHF, stenålderskost, montignac, atkins, flygvärdinnedieten och allt vad de heter. Vi kan fångas av den säljande, lovande rubriken och i lugn och ro välja "lösning". Därefter kan vi ladda ner recept och matsedlar som vi slaviskt ska följa för "bästa resultat". Allt serverat! Klappat och klart? Nja, om du har tur. Har du otur äter du istället på ett sätt som gör att du mår sämre och istället hämmar din fettförbränning. Min fråga är: Har vi blivit för bekväma för att känna efter hur det vi stoppar i oss påverkar vår kropp? Du känner ju din kropp bäst, ät den mat du mår bra på!

 För 15 år sen skulle vi inte äta fett, det var fettet vi blev fet av. Istället skulle vi äta minimalt med fett och mycket kolhdrater för det var vår "bränsle" när vi tränade och skulle vi bränna fett skulle vi äta mycket kolhydrater eftersom fettet behöver ha hjälp av kolhydrater för att förbrännas. Idag har vi gått ifrån det, till att vi inte får äta kolhydrater alls. Istället ska vi äta massvis med fett och protein. Och det är antingen eller! Två olika sidor, livsmedelsverket i ena ringhörnan (kolhydratrik kost) och LCHF / GI-anhängare (typ doktor Dahlkvist) i den andra ringhörnan, och båda "bevisar" sin kostfilosofi med en rad studier. Så vem har rätt? Vad är bäst?

  Det är två väldigt felställda frågor eftersom återigen: Det finns inte ett sätt att äta som är bra för alla lika lite som det är dåligt för alla!

Kost är som vanligt en het potatis hos folk man stöter på som vill diskutera träning och hälsa. Man märker att det finns ett stort intresse och medvetenhet men också lite osäkerhet. Jag blir ofta väldigt inspirerad av att prata om kost med folk som verkligen brinner för att göra en förändring.

  Jag kommer att skriva fortlöpande om kost framöver men för att inte varje inlägg ska bli en novell avslutar jag nu.. Magen börjar dessutom signalera att det är dags för ett kvällsmål. Så jag lyssnar på den.

På återhörande!

/Thomas