Goddag!

Igår var jag och en idrottslärare och föreläste på en gymnasieskola. De hade en temadag kring droger men vårt tema var träning, hälsa och dopning. Vi hade två grupper med över 200 elever i varje grupp. Två föreläsningar. Vår ambition var att skapa ett tänk kring dessa frågor hos eleverna och inte bara stå och dra fakta om vikten av att träna och att kvinnor kan få basist och skäggväxt av att dopa sig. Utan prata mer kring livsstil - att alla val vi gör påverkar vår hälsa. Och också fråga kring träning, om det kan finnas nån negativ effekt av träning? Förutom skador, överträning etc kom båda grupperna fram till svaret "press och hets kring utseende". Och det tycker jag visar ganska bra den bild jag själv har av träningskulturen nu, nämligen att fitness har blivit det nya idealet. Många söker inte längre uppnå en bra tränad kropp utan en superkropp med mer drastiska åtgärder och förändringar i sin kost och träning. Man tar med sig foton och mått på t.ex Bröst, biceps, midja och lägger fram. "så här ska jag se ut". Man lägger ut bilder på tvättbrädan eller silikonbrösten, modeller i media är muskulösa och deffade och i hälsobilagorna trängs rubriker som "skaffa dig superkroppen".

En journalist i Aftonbladet skrev nyligen en debattartikel kring vad hon kallade för hälsofascism, tror att det var det uttrycket hon använde, där hon bl.a tyckte att hälsa mer och mer kommit att handla om utseende. Hon skrev även en del annat, några saker tänkvärda och andra tramsiga. Och jag ska säga att jag tycker att det är bra att träning och hälsa får mycket utrymme i media, och självklart ska man som enskild individ få lägga ut foton och träningsrapporter och känna sig nöjd och stolt att det hårda jobb man lagt ner har gett resultat. Givetvis. Men det betyder inte att jag inte förstår de som tycker annorlunda, att fokuset läggs för mycket på utseende och vikt. Och tyvärr kan den pressen för många leda till snabba lösningar: Bantningskurer, verkningslösa kosttillskott - kanske till och med dopning?? Kanske en långsökt tanke för många men säkert en vanligare utväg än vad vi tror för ungdomar som söker superkroppen.

En av de första frågorna som brukar dyka upp när man pratar om sitt jobb och berättar om hur man jobbar med kunder är: "hur mycket har han/hon gått ner i vikt då?" Som att det är måttet på om man gjort ett bra jobb och om personen lyckats eller inte. Nä, tänk inte viktminskning eller utseende i första hand utan tänk hälsa: se över din sömn, träna och rör på dig mer i vardagen, se till att få en bra återhämtning och ge din kropp rätt näring. Balansera allt detta så kommer resultatet i utseendet snabbare än du tror. Du uppnår samma effekt men med ett annat fokus helt enkelt. Jag har genom åren omvärderat min roll som tränare, från att "ge resultat så snabbt som möjligt", till att mer staka ut vägen. Jag är nog kanske lite präglad av Nationella folkhälsokommiténs definition på hälsa: "...den process som ger människor möjlighet att öka kontrollen över sin hälsa och befrämja den. /.../ För att detta ska kunna uppfyllas måste människan ges förutsättningar att kunna påverka de faktorer som kan begränsa dessa möjligheter"

Avslutar med ett citat som vi hade med på föreläsningen: "Det största misstaget är att uppnå något genom att offra sin hälsa". Punkt. Räcker så.

Ha en bra helg

/Thomas

Gokväll!

Luften ur.. Utbildningshelg två avklarad och ett nytt gäng träningsinstruktörer är redo att träda in i branschen. Denna helg har vi haft fokus på funktionell träning - principer och rörelselära, skivstångsträning, lite kettlebells, cablecross och medicinboll samt programkonstruktion och träningsplanering. Och individuella bedömningar. Den nödvändiga, för individen nervösa och för mig den mindre roliga delen av utbildningen. Men så viktig för att säkerställa kvalitén på kunskaperna. Jag försöker alltid att vara så ärlig och konkret som möjligt, och ge så mycket konstruktiv kritik som möjligt så att man kan utvecklas. Förbättra sina svagheter och förstärka sina styrkor liksom. Det är ju aldrig roligt att ge negativa besked men förhoppningsvis knyter man näven, tar till sig och tränar ännu mer. Lyckligtvis kunde jag känna mig ganska lugn idag, gruppen här i Östersund har varit riktigt bra och jag är mycket nöjd med deras utveckling under dessa 6 dagar. Det är alltid en lika omvälvande känsla att se dessa människor utvecklas på så kort tid, kunskap, teknik, instruktörsrollen - till och med deras personlighet. Lite som att stå i papparollen och se sina barn utvecklas, och känna att man haft en liten bidragande roll i processen. En ödmjuk, empatisk egokänsla på nåt sätt..

 Här är det full aktivitet i gymet

Mitt eget träningsprojekt sackar efter lite just nu, målet är fortfarande fjällhalvmaran i Åre i augusti men enligt planen borde jag vara i full löpträning vid det här laget och jag är inte ens nära. Min stukade fot verkar vara mer komplcerat än så och nu ömmar det bara jag går nedför en trappa. Hoppas att min käre sjukgymnastkollega kan lindra problemen med laser till veckan, annars kanske en röntgen. Till det positiva: Jag har fortfarande resten av kroppen kvar som jag kan träna, och det är långt till augusti..

Ha en bra vecka

På återhörande!

/Thomas