Torsdagkvällen tillbringades med utbildarkostymen på igen. Utbildningen bli din egen PT-funktionell tränare gick vidare och den har gått från mer teoretisk till mer praktisk såhär tredje tillfället. Vi tittade lite på hållningen och obalanser i kroppen. Kroppen är en fantastisk apparat. Om du har muskler som blir strama eller förkortade kan de begränsa ledens fulla rörelseomfång. Och när leden hamnar i "fel" läge eller varje gång vi rör oss genom ledens rörelseomfång till dess ytterläge talar receptorer i leder, muskler och senor om det för nervsystemet.

Hjärnan och ryggmärg (CNS=centrala nervsystemet) avkräver rapport av receptorer ute i kroppen så fort vi rör oss. Dessa receptorer finns i olika skepnader:
I huden finns sinnesceller som ska skicka sensorisk feedback till CNS om värme, kyla, vassa föremål, underlaget etc. När vi kliver på en spik drar vi bort foten snabbare än vi hinner reagera pga att sinnnescellerna plockar upp smärtsignalen, skickar den till ryggmärgen som i sin tur skickar motoriska signaler till muskler som ska kunna dra bort foten. Allt sker innan vi ens behöver tänka. Dessa sinnesceller är även ett argument för att löpträna i skor med tunnare sula eller styrketräna barfota. Om vi stänger in fötterna i skor med tjock sula så kommer sinnescellerna att få svårare att känna underlaget och då försämras kommunikationen med hjärnan.
I musklerna finns muskelspolar som ska skicka info till CNS om muskelns utdragning. Om muskeln sträcks ut för mycket och för snabbt kommer nervsystemet att tolka det som att muskeln kommer att gå sönder (vilket den också kan) och öka spänningen i muskeln. Den blir alltså starkare och spänns för att stå emot en större utdragning av muskeln. En muskel som stretchas ut på det sättet, för snabbt och för långt ut i ytterläge, kan alltså spännas och bli starkare. Och då förlorar man stretcheffekten. Men det kan även förekomma att en muskel som stretchas ut snabbt och långt blir försvagad av det. Då beror det på att muskeln inte kommunicerar med nervsystemet tillräckligt bra och det blir fel i signalerna. I det här fallet beror det på att bindväven runt muskeln är för stram.
I senorna finns senorgan som har som uppgift att mäta spänningsgraden i senan. Senan fäster till skelettet och muskeln. När muskeln spänns kommer den att förkortas. Då sträcks senan ut. Ju mer muskeln spänns desto mer sträcks senan. Vid för hög kraft imuskeln, när senan sträcks på gränsen till för mycket, skickar nervsystemet signaler om att muskeln ska slappna av för att skydda senan från att gå av. Detta är förklaringen till varför man ibland kan bli kraftlös i ett ben när man ska ta i med maximal kraft i nånting.
Sen finns det även receptorer i lederna som ska informera nervsystemet om hållning, ledens position, stabilitet, rörlighet etc. En person som har en hållning där man har ena axeln lägre än den andre kommer att ha ett nervsystem som, genom att aktivera muskler som ska kompensera för detta, försöker att balansera upp kroppen. Har du en led som är överrörlig får du nervsystemet att skicka signaler till omkringliggande muskler med signalen: "stabilisera!!" Har du en led med begränsad rörlighet så är risken att man kompenserar det genom att ta ut rörlighet i nån annan led.

Nervsystemets kontroll över våra muskler och leder är viktigt, för det skyddar oss från skador och det kontrollerar våra djupliggande, stabiliserande, lednära muskler. De som ska aktiveras i början av en rörelse utan att vi ska behöva tänka på det. Men ibland måste man hjälpa nervsystemet på traven. Jag skulle vilja likna det med att spruta vatten i trädgården med en vattenslang. Du vecklar ut slangen, vrider på vattenkranen och riktar slangen dit du vill vattna. Men om slangen är veckad eller om nån ställer sig på slangen kommer det inget vatten. Om vi tänker samma sak med nervsystemet och muskeln, där vattenkranen får symboliseras av hjärnan, vattenslangen av nervtrådarna och där man vattnar får symboliseras av muskeln. Ibland går inte nervsignalerna ända fram till muskeln. Det kan bero på olika saker, t.ex att det finns nervinklämningar från kotor, strukturella obalanser - t.ex bäckenrotationer, att det finns en stress i tillhörande organ (organ och muskler delar nervtrådar) eller att nervsystemet skickar för svaga signaler. Vid muskeltester kommer de då att vara svaga. Och en muskel som testas svag i neutralläge (avslappnat läge liggandes på en bänk) kommer även att vara svag när man börjar röra på kroppen och det är viktigt att man då först stärker upp muskeln (ser till så att det går fram nervsignaler) för att sen kunna stärka upp den med styrketräning.

Ett inlägg som blev väl fördjupat. Men ju mer man förstår om kroppens funktion och hur nervsystemet påverkar kroppens funktion, desto mer kan vi arbeta med nervsystemet för att förbättra kroppens funktion.

Ha en skön helg - det ska jag ha!

//Thomas

Serien om den funktionella kroppen fortsätter. Bindväv är en vävnad som finns på många ställen i vår kropp och har som uppgift att bl.a hålla organen på plats, fästa muskler till skelettet samt hålla ihop musklerna. Bindväven i senor och runt musklerna består av vatten samt två proteiner som kallas kollagen och elastin. Kollagen bidrar med en hög hållfasthet och elastin ger bindväven sin elasticitet. Dessa egenskaper är viktiga för muskelns förmåga att utveckla kraft när vi utför en rörelse. Senan har förmåga att dras ihop och töjas ut likt ett gummiband. När muskeln töjs ut (vid inbromsande, excentriska, arbeten t.ex avstampet i ett höjdhopp) lagrar senan in kraft som den sen överför till muskeln när den fjädrar tillbaka. Tänk dig liknelsen att skjuta iväg ett gummiband. Ju längre du töjer ut gummibandet desto större rekyl blir det när du släpper och desto längre kommer gummibandet att skjutas iväg. Samma sak med muskeln och senan, ju mer muskeln sträcks ut desto större kraft kan lagras in i senan och sen överföras till muskeln när muskeln sedan förkortas. Detta kallas för "stretch-shortening cycle" eller gummibandseffekten.

Ju mer komplex rörelsen är desto mer utnyttjar vi gummibandeffekten i långa muskelkedjor. Detta är relativt ny kunskap som ger en viktig förståelse för hur kroppens muskler hänger ihop och samspelar i en rörelse. Det finns ett antal olika muskelkedjor men de viktigaste kedjorna är två långa kedjor på fram och baksidan av kroppen och de diagonala kedjorna på fram och baksida. Alla muskler i kedjan sammanlänkas av bindväv (eller fascia som det också kallas). Den främre långa kedjan går ifrån underbenen, framsidan av låren, upp via raka magmuskeln och bröstet till halsen. Så varje gång du böjer hela kroppen bakåt så kommer du att sträcka ut fascian i musklerna i den kedjan. Om endast en muskel är stram i den kedjan kan hela rörelseomfånget påverkas. Om du böjer kroppen framåt (eller fäller ihop kroppen), t.ex som du gör när du gör en övning som kallas fällkniven, kommer alla muskler i kedjan att samspela i rörelsen. Om endast en muskel är svag i kedjan kan kraften i rörelsen påverkas. Det kan också vara en förklaring till varför man kan känna mer i halsen/nacken när man tränar magen. Halsmusklerna är helt enkelt den svaga länken i kedjan.

Den långa bakre kedjan startar under foten och sträcker sig via plantarfascian (senan under fotsulan) vidare till vader, baklår, längs ryggraden upp via nacken och över huvud fram till pannan till de muskler som höjer ögonbrynen. Varje gång man böjer sig framåt kommer musklerna i denna kedja att sträckas ut. Stramheter nånstans i kedjan kommer att påverka rörelseutslaget i hela kedjan. En stram plantarfascia kan teoretiskt skapa spänningar och överbelastningar i ländryggen. De främre och bakre diagonala kedjorna sträcker sig från överarmen (framsidan för främre och baksidan för bakre) diagonalt över kroppen och ned till underbenet på motsatt sida. Från vänster arm till höger ben och tvärtom, korsandes varann. Dessa kedjor är viktiga i växelgångsrörelser som gång, löpning, längdskidåkning. Tänk dig ett löpsteg. När höger ben pendlar fram kommer vänster arm pendla fram (främre diagonala kedjan). Samtidigt är då vänster ben bakåt och höger arm arm bakåt (bakre diagonala kedjan).

Kunskapen om muskelkedjor ger en viktig kunskap när det handlar om rörelser och funktionell träning. För en skidåkare eller löpare blir de diagonala muskelkedjorna viktiga ur stabilitetssynpunkt, för att ha en bra rotationsstabilitet (motverka att överkroppen roterar i löpning t.ex) Det ger också kunskap i hur enskilda muskler, svaga länkar, kan påverka hela muskelkedjan. Vid felaktiga rörelsemönster handlar det alltså om att försöka hitta den svaga länken och stärka upp den eller släppa på spänning.

På återhörande

//Thomas