Gokväll!

Jag har funderat under en tid på några vanliga uttryck som ofta dyker upp i träningssammanhang. När man som individ ska nå sina mål, gå ner i vikt, uppnå hälsa eller vad det nu handlar om - då plockas uttryck som "blod, svett och tårar", "no pain - no gain", "less is more" fram. Vill man bli fin får man lida pin och om man känner sig trött eller utmattad ska man "bita ihop och jobba på". De talar om för oss att inte lyssna på kroppen, det ska göra ont, man ska träna på gränsen av vad kroppen klarar av och inte gnälla. Säkert högt värderade egenskaper av många högpresterande personer eller "träningsfreaks". Men är det nåt jag lärt mig av yrkeserfarenhet och min senaste utbildning är det att denna inställning är orsaken till varför så många har obalanser i kroppen, rena muskelsvagheter, problem med inre organ, på gränsen att gå eller har gått in i väggen och faktiskt övervikt och fetma. Jag vet att det finns många på gymen - gruppträningsinstruktörer, motionärer, "träningsfreaks" eller tränare - som trots sin höga träningsmängd och medvetet hälsosamma livsstil har problem med värk, muskelskador eller för hög fettprocent. Kan det vara för att de tränar för lite? Knappast. Tränar de fel? Nja, kanske. Tränar de med för lite variation? Japp, där har vi det. Detta inlägg ska inte handla om kost eller livsstil, även om "hälsofreakssyndromet" (att ha en ohälsosam kropp trots mycket träning och medvetet hälsosam livsstil) givetvis kan bero på fel kost i förhållande till sin ämnesomsättningstyp (som jag skrivit om tidigare), mycket mental stress och dålig sömn. Jag ska istället fokusera på träningen, och min erfarenhet är att träninen varieras för lite. Och kanske inte mellan olika träningsformer utan mer karaktären på träningen. Många tränar väldigt anaerobt och många har en för linjär intensitet under träningsveckan. Anaerob träning är en högintensiv träning, högintensiv på det sättet att det bildas mjölksyra i musklerna under arbetet eftersom syretillförseln till musklerna inte matchar syrekravet. Eftersom muskelarbete kräver energi måste muskeln ha energi snabbare ju intensivare arbetet är. Fett tar för lång tid att omvandla till energi, därför kommer kroppen prioritera att göra energin från kolhydrater. Dessutom kommer den anaeroba träningen att bryta ner kroppen mer(fysisk stress). Här har vi alltså en klar skillnad: När vi tränar anaerob träning kommer kroppen att vara inställd på att förbränna kolhydrater. När vi tränar aerobt (låg intesitet, hög syretillförsel till musklerna) är kroppen inställd på att förbränna fett. Dessutom är de viktigaste effekterna av aerob träning att kroppen ökar sina fettförbrännande enzymer, vi ökar kapillärer runt muskeln samt förbättrar kapaciteten i de uthålliga och fettförbrännande typ 1-fibrerna i muskeln. Dessutom är det en träningsform som inte ger samma stress för kroppen, och därmed inte lika stor risk för överbelastning och skador.

Motståndarna till mitt resonemang menar givetvis att man måste träna hårt för att få resultat, att träningsvärk är ett mått på hur bra träningen varit och att man under ett hårt anaerobt pass förbränner mer energi och speciellt under efterförbränningen timmar efter passet. Och visst, har du nått en viss träningsnivå behöver du belasta kroppen anaerobt, till en viss gräns, för att den ska utmanas och stimuleras. Men för att kunna träna hårt behöver du ha en god grund att vila på och den grunden är aerob kapacitet (uthållighet, syreupptagningsförmåga, grundstyrka). Och visst, du förbränner kanske mer energi under en timmes högintensivt intervallpass jämfört med en timmes jogg. Men mycket kolhydrater. Och min fråga är: Är målet att förbränna maximalt under den timmens träning eller att förbränna max under dygnets resterande 23 timmar?? Givetvis det andra alternativet, och kan man lära kroppen fettförbränning kommer ugnen att stå på hela tiden, på max. Efterförbränning visst, men även efter ett tufft pass är den inte så stor, och klart överskattad.

  Kom nu ihåg att mitt resonemang bara varit ett resonemang kring varför vissa tränar hårt och mycket och ändå inte når de resultat de vill. Jag tycker att man ska kunna träna hårt och för många behöver det finnas inslag av anaerob träning men jag menar att variationen och balansen mellan aerob och anaerob träning är för liten och att grunden bör vara aerob. Detta är nåt jag har sagt till många av mina kunder, motionär som ambitiös fotbollsspelare. Ibland är det faktiskt bra att bromsa och höja kvalitén istället för kvantitén. Ensidighet är inte bra åt nåt håll!

Ha det gott - på återhörande!

/Thomas

Gokväll!

Efter en natt på tåget med mindre bra kvalite på sömnen borde jag nu ligga och drömma om rosa små flygande elefanter för länge sedan. Men energin i kroppen vill liksom inte ta slut, så jag ger med mig och tänker "ok, ett litet blogginlägg innnan jag lägger igen ögonen". Dessutom var det länge sen jag skrev nåt alls, och jag ska ärligt funderat på om JAG har så mycket vettigt att skriva egentligen. Det finns ju så många tyckare och skrivare, behövs då jag? Den tanken kanske alltid kommer att stanna kvar, vad vet jag, men jag ska släppa den en stund bara för att jag är alldeles för uppfylld av inspiration och nya kunskaper för jag befinner mig i början av en ny utbildningsvecka i min kinesiologiutbildning. Denna gång jobbar vi med manuella strukturella tekniker och behandlingsmetoder för bl.a kotor, bäcken, käkled och olika neurologiska problem som orsakar försvagningar i muskler. Grunden i kinesiologin är muskeltestning och genom att testa en muskels styrka kan man kommunicera med nervsystemet. Om en muskel är försvagad beror det på att det finns en hämning i nervsystemets signalering till muskeln. Detta indikerar att muskeln inte kan fungera så som den är tänkt att fungera, således bör en behandling syfta till att förbättra nervkontakten till muskeln så att den återfår sin maximala styrka. Detta kan man göra på olika sätt, allt ifrån att behandla muskeln lokalt (på senor och muskelbuken) till att korrigera obalanser i organ som är kopplad till den försvagade muskeln. Om inget av detta är rätt behandlingsteknik kommer muskeln fortsatt att vara försvagad och då kan problemen komma ifrån låsningar i ryggraden. Detta är vanligt i nacken. Man drar upp axlarna pga stress, dessa muskler blir spända (ofta blir nackens muskler spända och antagonisterna, halsens muskler, blir svaga) och kommer då att dra kotorna i nacken snett. När kotorna hamnar snett kan en nervinklämning uppstå och då stryper man nervbanan till muskeln. Det är ungefär som när du har full sprut i trädgårdsslangen, och helt plötsligt trampar nån på slangen så att det blir stopp. På samma sätt blir det ett stopp i nerven och nervsignalerna når inte fram. Det handlar alltså då om att "kliva av slangen" för att släppa upp flödet igen!

Imorrn är det kotor som gäller, jag kanske får återkomma om det dyker upp nåt spännande...

På återhörande!

/Thomas