Befinner mig mitt i en delkurs till Fysiopraktor/sportkinesiolog utbildningen och sitter på ett högljutt O'learys och jobbar. Det finns flera fördelar med att vara på utbildning i fyra dagar: 1) man hinner gå igenom hamburgermenyn på O'learys 2) man kan jobba på kvällen, dessutom vid middagsbordet 3) man kommer hem med en massa ny kunskap

Delkursen handlar om kroppens funktion - hållningsanalys, rörelseanalys och funktionsanalys. Och en massa mer däremellan.. Och när jag funderar lite på sanningar och osanningar kring den funktionella kroppen slår det mig att jag som tränare ibland gör saker som är väldigt dysfunktionellt. Funktionell träning i all sin enkelhet innebär ju att skapa träning och rörelser som är ändamålsenlig för just den personen. Utifrån personens förmågor, kroppstyp, träningsbakgrund, obalanser etc etc. Jag som tränare hamnar ofta i en dragkamp mellan kundens förväntningar, som är "träna mig hårt, låt mig svettas, bryt ner mig" och min absoluta kärna kring långvarig fysisk utveckling av en människokropp - du måste också ha en funktionsduglig kropp. Det är lönlöst att tro att du ska kunna göra axelpressar med tunga vikter om du tappar bålstabiliteten och ser ut som en ostkrok i ländryggen. Eller att kunna utföra repetitiva upphopp med full kraft om du inför varje hopp, precis vid avstampet till hoppet, tappar in knäna. Eller om du kör ryck utan att riktigt kunna utåtrotera i axlarna vid slutpositionen med raka armar. Kommer den slutpositionen att vara stark och stabil? Listan kan göras längre!
Om du köper ett fallfärdigt hus med väggar av dåligt trä, och tänker "här skulle jag vilja ha en balkong", så bygger du knappast balkongen på fallfärdiga väggar utan börjar förmodligen med att fixa dem så att balkongen har en fast och stabil punkt att fästa på. Sen bygger du balkongen. Kroppen funkar på samma sätt. Om du ska lägga på mycket kraft och rörelse på armar eller ben, tänk en övning som ryck, så måste du skapa en stabil bas att röra dem ifrån. Skuldergördel, bål t.ex Du kan inte bygga styrka eller kraft på en kropp som inte kan röra sig eller som inte klarar av att motverka kraften som skapas (stabilisering!!!). Jag skulle gärna vilka uppmana alla tränare, inklusive mig själv, att tänka på detta. Jag kan ibland bli väldigt övningsinriktad, att det är viktigare att presentera nya, utmanande och komplicerade övningar än att fundera i första hand på kundens fysiska förutsättningar och funktion - och skapa rörelser utifrån det. Övningar finns det gott om, alla kan hitta övningar på youtube. Men varför ska jag använda övningen? Finns det en tanke? Gynnar den personens rörelsemönster? Eller kommer den kanske att förstärka befintliga obalanser i kroppen?

Nästa vecka är det dags för sportsgym's nya utbildning inom funktionell träning. En fördjupad utbildning kring kroppens funktion och funktionella rörelsemönster. En hel del teori, samt en jäkla massa praktisk träning. När jag sitter och funderar på själva kärnan i innehållet får det mig att skriva ner några viktiga principer - en checklista för vad den röda tråden i utbildningen kommer att vara. Jag skriver ner totalt 11 principer:
1) en rörelse är som en kedja av olika händelser och olika muskler som deltar.
2) mobilitet-stabilitetsprincipen
3) nervsystemet kommunicerar med muskler och leder
4) synergister-antagonister
5) olika muskelsystem
6) är rörelsen symmetrisk?
7) kroppshållning påverkar kroppens funktion
8) bygg inte muskler, styrka och kraft på en kropp som inte kan röra sig
9) "simhoppsprincipen"
10) totalt utförande
11) målet är prestationsträning!

Några av dessa tänkte jag redogöra för lite närmare i en liten bloggserie som jag kallar "den funktionella kroppen". Så håll utkik, man vet aldrig när nästa kommer.

På återhörande!

//Thomas