Gokväll!

Hoppas att ni haft en bra sommar, den verkar ha kommit till sitt slut nu. Tecken på det, förutom låga temperaturer och gulnande löv på träden? Jo, man är inne i jobbtempo igen! Nya planer, nya och gamla kunder, nya projekt och som alltid en förhoppning om många utbildningar (inom jobbet och egna)! Ska också bli lite mer aktiv i mitt skrivande här, tipsa gärna om ämnen.

  Vad som fick mig het på att skriva den här gången var en kommentar som fälldes hemma i köket, just som jag var på väg att svänga ihop min äggröra: "Du vet väl att det är farligt att äta ägg? Och att det är bevisat" Hmm, tänkte jag - det är ju ett påstående som man hört sig less på, att ägg skulle höja kolesterolet så pass  mycket att jag kommer att dö i alla möjliga hjärt-kärlrelaterade sjukdomar. Men det intressanta var ju att man faktiskt nu hade ett bevis att denna "myt" var sanning. Jag bestämde mig för att kolla in detta.

  I studien kan man läsa att personer som åt 7 ägg/v (snitt 1 ägg om dagen) hade betydligt högre risk för att dö än de som åt mindre ägg (eller inga alls), men det verkar inte vara hjärtinfarkt som är dödsorsaken som man skulle kunna tro utifrån den gamla "sanningen" att högt kolesterol ökar risken för att dö i hjärtsjukdomar. Försökspersonerna var också äldre (60-årsåldern), rökare och rörde sig mindre. Är inte detta alla rätt stora risker för att dö i förtid? Så hur vet man att just äggen var orsaken? kan det ha varit en kombination?

  Jag är sannerligen ingen expert på att läsa och tyda studier men när jag ser dessa kvällstidningsrubriker och i mitt tycke tveksamma (för att inte säga rent oseriösa - "ett ägg om dagen nästan lika illa som att röka 20 cigaretter") råd försöker jag läsa och förstå studien bakom och granska kritiskt. Ibland verkar såna rubriker bara vilja skrämma folk i onödan. Och jag kommer iallafall fortsätta att äta mina ägg - för mig är det ett superlivsmedel!

Länk till aftonbladets artikel kommer här:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15275293.ab

Vill du titta på studien kan du söka på egg yolk cholesterol på pubmed.com.

Jag kan inte låta bli att ge er denna länk, när jag ändå varit inne på ämnet ägg - kolesterol - hjärt-kärlsjukdomar. Läs och bilda er egen uppfattning.

http://www.ravnskov.nu/svcholesterol.htm

På återhörande!

/Thomas

Gokväll!

Hoppas att ni har en bra sommar! Själv har jag semester och efter en veckas avkoppling i soliga och varma turkiet är jag verkligen nere i lågvarv. Inget tänk på jobb eller måsten.

Men så börjar hjärnan gå igång igen när jag läser en artikel i expressen som handlar om den nya "stora" studien som "bevisar" att lchf-kost på längre sikt ökar risken att drabbas av hjärt-kärlsjukdomar. Stora nyheter? You bet. För när det handlar om lchf då går pressen igång och då väcks känslor till liv och det blir en jäkla debatt. I artikeln jag läste mellan förespråkarna (Dr Annika Dahlqvist - "experten" och Katrin Sytomierska - "kändisen som käkar lchf" eftersom lchf enligt media är en modediet så får ofta kändisar vara ansiktet utåt för dieten...) och motståndarna (en dietist). Båda lägren hade fått uttala sig. Och media tar givetvis chansen att sälja tidningar genom kraftfulla rubriker på löpsedlarna, utan att ha nån somhelst granskning av innehållet, i det här fallet studien

I det här fallet verkar det vara en minst sagt tveksamt gjord enkätstudie från början av 90-talet (då LCHF-kost inte fanns så som den är idag) som ligger till grund för rubrikerna men antingen så har man inte granskat detta eller så bryr man sig inte. Så fort det ges en chans att "sticka hål på lchf-bubblan" tar man den. Aftonbladets löp: "Jag fick en stroke av lchf-dieten". Ok? Hur kan man veta det??? Vet man verkligen vad den bakomliggande orsaken till stroke är? Läser man artikeln får man dessutom veta att personen hade högt blodtryck, en stor riskfaktor för att drabbas av stroke.

När ni ser dessa rubriker - var en gnutta kritisk i er tanke. Kolla upp fakta bakom dem. Att välja rätt i kostdjungeln är nog svårt ändå, vi ska väl inte behöva bli lurade också?!

Nu väntar sängen - i morrn bitti blir det en löptur i fin terräng med goda vänner. Fokus!

På återhörande!

/Thomas

Hallå!

Jag sitter och funderar på löpning såhär på småndagförmiddag. Helgen har varit en bra löphelg - backintervaller på landet i lördags och igår har jag haft det bästa löppasset på länge. I två goda vänners lag sprang vi ca 12 km terränglöpning i naturskön miljö. I regn, lera, över åkrar, på smala stigar, på skogsväg, längs älvkanten, duckandes under bugandes träd slet vi tillsammans. Grymt bra pass, och en trevlig upplevelse på samma gång! Och tanken slår mig mer och mer, i takt med att träningsvärken i mina fotleder gör sig mer och mer påmind (mina stela gamla fotbollsfotleder...), att löpning på detta sätt måste vara otroligt bra för koordination och motorik - muskelbalans i fotled och bäcken, "fotsensibilitet" (nervkontakten mellan hjärnan och fotens position och även kontakten mellan foten och underlaget) och mental fokusering (du vill inte tänka på morgondagens möte eller annat när du riskerar att snubbla över rötter, stuka fötterna eller slå huvudet i en trädgren. Varje löpsteg kräver fokusering!).

Löpning har blivit ett hett samtalsämne - det är en populär träningsform för en bred grupp av människor och precis som med många andra sporter ser man över material och teknik. Precis som med mycket annat inom träningsvärlden finns trender - nya "revolutionerande" upptäckter som helt ska ersätta tidigare metoder. LCHF-dieten kom och helt plötsligt ska ALLA börja lasta i sig mängder av fett. Nu har begreppet barfotalöpning kommit och helt plötsligt ska ALLA börja springa utan skor eller längst ut på foten. Men ok, jag tillhör de som har en väldigt öppen inställning till skoval och löpteknik. Det är nog så att den samlade bedömningen av rörelseanalys, skadehistorik, hållning och träningsbakgrund får ligga till grund om man behöver ändra löptekniken eller byta skor. Om vi tittar på bakgrunden till varför man rekommenderar barfotalöpning (som egentligen innebär att man landar på  antingen framfot eller mittenfoten) så finns det tre argument som sticker ut (även fast motståndare till barfotalöpningen - ofta representanter från de stora skotillverkarna hör och häpna - försöker att motbevisa och motargumentera detta):

1. De flesta elitlöpare springer på det sättet. Om detta stämmer är det väl ändå inte ett helt bra argument att överföra till en motionär?
2. Det kostar mindre energi. Löpekonomin (hur mycket energi varje löpsteg kostar) skulle bli mindre ju kortare kontakttid foten har mot underlaget. Ju längre fram på foten desto kortare tid i marken. Detta kräver dock väldigt bra grundstyrka i fotled och vader.
3. Det är mindre risk för skador. Att springa ger en stor stötande belastning på kroppens leder. Och musklerna som omger leden ska "fånga upp" krafterna och stabilisera leden. När man springer på ett traditionellt sätt, d.v.s att landa på hälen och sen rulla fram och skjuta ifrån med tårna får man två nedslag (stötar), en när hälen sätter i och en när tårna skjuter ifrån. Vid framfotalöpning får man bara en.

Foten och fotleden är en väldigt komplex del av kroppen. Den är designad för att bära upp vår kropp, hålla balansen. Den har också många sinnesceller som ger information till hjärnan om fotens och hela kroppens position samt stabilitet och känsla mot underlaget. Felaktig hållning, felaktig gång eller löpteknik, muskelobalanser och/eller felaktiga skor kan leda till att funktionen, styrkan och stabiliteten i fotleden försämras med skador och smärta som följd. Över 30 muskler och senor samarbetar med att stabilisera alla de små små ben som fotleden består av. Tårna kan böja, sträcka och spreta, foten kan roteras utåt - pronation (när man springer vinklas sulan utåt) och roteras inåt - supination (sulan inåt). Olika muskler i underbenet skapar dessa rörelser. Som vanligt när man har en obalans i en led så beror det på ett antagonistiskt förhållande, den ena muskeln är starkare än sin antagonist. När man springer så supinerar och pronerar vi alltid. Det är alltså inte så att vi gör antingen eller. Vi landar på utsidan av foten för att sen rulla ner mot insidan för att få kontakt med hela foten. Problemet kan bli när man har en överdriven supination eller pronation, när man rullar för mycket på insidan och skapar en överpronation (vilket är en vanlig orsak till knä och bäckenproblem). Om man då köper en sko som är kraftigt uppbyggd för att motverka detta går man bara på symptomen. Men man förlorar samtidigt kroppens förmåga att själv kompensera för detta genom att balansera upp musklerna.

Filmen nedan visar en grym löpare, Haile Gebresselasse, i Berlin marathon 2008 (där han för övrigt satte världsrekord). Det sägs att han gick ifrån att springa på framfot till mer traditionell hälisättning när han började springa marathon för att han trodde att det skulle förbättra hans löpning. Det filmen visar är också hans överpronation i fotleden. Och hade han kommit in på en sportbutik och filmat sitt löpsteg så hade förmodligen försäljaren gett honom ett par rejält uppbyggda skor. Nu är det en världslöpare och det visar att kroppen har en förmåga att kompensera för detta om vi inte stör den med t.ex kraftigt uppbyggda löparskor. 

Så min filosofi är ganska enkel om du vill börja med löpning. Satsa på ett par freemotionskor, gör en hållningsanalys för att se bäckenobalanser, om du pronerar eller supinerar, stärk upp muskler som stabiliserar, prova dig fram med att flytta löpsteget lite längre fram - mot mitten av foten eller framfoten och ta små steg i början - växla mellan jogging och gång.

/Thomas

Gokväll alla helgfirare!

Kost och näring - oj så svårt det kan vara! Och så enkelt på samma gång. Svårt blir det när vi krånglar till saker och ting, när vi inte är konsekventa utan hoppar mellan olika dieter eller när vi inte lyssnar på kroppens signaler och hur den reagerar när vi äter vissa födoämnen. Svårt blir det också när det står helt klart att vi behöver lägga om kosten och förändra matvanor radikalt för att må bättre. En sådan förändring kan vara mycket svår för vissa då våra matvanor och kostfilosofi ofta sitter ganska djupt rotade i barndomen. Lätt blir det om vi bara följer några enkla sammanfattande punkter:

1) Skriv en självreflekterande kostdagbok - hur mår min kropp på den mat jag äter?? Detta kommer att kräva tid, vilja och engagemang av dig varje dag i minst en vecka, men den nytta du kommer att ha av den överväger det. Målet är att finna födoämnen som din kropp reagerar sämre på (kan vara olika symptom som trötthet, matsmältningsbesvär etc.) eller mönster i din kosthållning som behöver ändras. Kanske äter du för ofta, för sällan, för stora måltider? Var särskilt uppmärksam på vete, socker och mjölkprodukter. En del mår sämre på detta medans en del mår bra.

2) Lita inte på att andra har svaret åt dig! Det finns inte en enda diet som gör jobbet för ALLA människor. Och bara för att grannen gått ner i vikt med LCHF betyder det inte att DU kommer att göra det. vad du behöver göra är att ta intryck av allt som skrivs och sägs, olika dieter. Och prova dig fram utifrån hur din kropp reagerar.

3) Äta så lite processad mat som möjligt. Jag pratar om hel eller halvfabrikat som utsätts för långa transporter, upphettning, strålning, konserveringsmetoder och spetsat med tillsatser. Lightprodukter, raffinerade sockerprodukter, frukt och grönsaker som transporteras runt halva jordklotet, kemiskt framställda margariner, alla E-nummer, vitt mjöl - hur påverkar det kroppens biokemi egentligen? Gå tillbaka till "basic", välj naturlig och ren mat som har varit så lite behandlad som möjligt. Ekologiskt är ett bra alternativ.

4) Tanka din kropp med bra näring - "superfoods"! Frukt och grönt i alla möjliga färger (ekologiskt), avokado, ägg, blåbär, gojibär, granatäpple, ingefära, broccoli, fet fisk - listan kan göras längre! Gör plats för några livsmedel som ger dig supernäring!

Problemet med dagens livsmedel är, förutom att de är processade, att de innehåller mindre näring. Det är en anledning till att kosten kan behöva kompletteras med kosttillskott. Näringsbrister är vanligt idag och de flesta behöver tillföra näring till kroppen, oavsett vad livsmedelsverket säger. Att förändra en människas hälsa på det mest kraftfulla sättet börjar oftast genom att förändra kosten. Inom kinesiologin testar man kroppens reaktion på ett födo-eller näringsämne med hjälp av muskeltestning, och använder sedan kunskaper i näringslära till att tolka svaren man får. Grundregeln är att kroppen försvagas om ett ämne är negativt och stärks om ämnet är positivt. Och varje organ och varje muskel har tillhörande specifik näring. Ett organ kan få en funktionell stress och då försvagas den tillhörande muskeln (T.ex. så kan tunntarmen stressas av att dricka mjölk om man har en överkänslighet mot mjölk. Den funktionella stressen i tunntarmen försvagar då den tillhörande muskeln som är främre lårmuskeln. Om man då löptränar eller tränar mycket djupa knäböj i detta tillstånd orkar inte muskeln stabilisera knäleden som den ska och då kan man få ont i knät.) Lösningen behöver då inte vara att behandla knät utan att sluta dricka mjölk och tillsätta specifik näring till lårmuskeln (t.ex. glutaminpulver, aloevera eller lakritsrot (från alphaplus). Kosttillskott i all ära, här kommer nåt nytt och fräscht i kostväg. Under utbildningsveckan på skolan jobbade vi med, och testade, "superfoods". Superfoods (eller medicinsk mat) är födoämnen från hela världen med bevisat stora hälsoeffekter. Många av dessa har fantastisk påverkan på kroppen, jag har börjat att använda dem lite i min testning av näringsbehov och när jag ser effekten av dem kommer jag att använda dem ännu mer. Här listar jag några superfoods och dess effekter:

* Kakao. Inte kakaon du finner i chokladkakorna på butikshyllorna utan ren kakao. Det livsmedel med högst ORAC-värde (mängd antioxidanter).

* Maccafrukt. "Latinamerikas ginseng" - bra för immunförsvaret och återhämtning. Högt proteinvärde. Dokumenterad effekt på binjurestress.

* Tibetanska gojibär

* Acajfrukt. Högst ORAC-värde av alla frukter.

* Kokosolja

* Hampafrön. Innehåller alla essentiella fettsyror, högt proteininnehåll, rik på mineraler.

* Chiafrön. Högst innehåll av omega 3 i växtriket. Bra fettsyror.

* Blåbär

Mat som medicin, det är en spännande tanke - speciellt med tanke på att nära hälften av pensionärer över 80 år tar fler än nio läkemedel per dag (Studie publicerad i Journal of the american college of nutrition, vol 23, no 6, 2004)... Och jag vill med detta lilla (för långt, jag vet..=) inlägg uppmuntra till att tänka lite utanför dina ramar vad gäller kost. Prova dig fram bland något nytt och ovant. Men se till att du mår bra och njuter av det du äter!

På återhörande!

/Thomas

Gokväll!

Hoppas att ni haft en bra helg! Själv har jag haft en härlig utbildning inom funktionell träning. 3 dagar skivstång, medicinboll, smidighet, kabelmaskin och träningslära har jobbats igenom tillsammans med herrar M. Svensson och J.Ketola från The Academy. För en gångs skull ska jag inte skriva någon lång teoretisk text kring funktionell träning utan jag tänkte lägga ut lite bilder på några funktionella styrkeövningar och hoppas på att de ska inspirera och skapa lite nyfikenhet!

Uppvärmning!

Frivändningar!

Ryck!

Enarmsrodd i kabelmaskin

Enarmspress med utfall!

Utfall med rotationer!

Kom ihåg att prioritera stabilitet, teknik och kontroll när du styrketränar! Att träna kroppen i olika rörelseplan kommer att ge dig kroppsbalans, styrka, stabilitet och en minskad belastning på kroppens leder. Ta gärna hjälp av en funktionell tränare som kan ge dig roliga, utmanande och anpassade övningar samt kolla din teknik. Hoppas att du får en härlig träningsvår!

På återhörande!

//Thomas

Gokväll!

En vecka har gått sedan senaste utbildningsveckan, veckorna har liksom flutit ihop så nu är det skönt med en ledig helg! Kinesiologin ger mig verkligen ett kvitto på hur viktigt det är med ett holistiskt synsätt vad gäller hälsa, med dessa metoder får jag svart på vitt hur kroppen reagerar på olika stimulin, bra som dåliga.

  Påsken har gått, medelsvensson har just satt i sig 1 kg lösgodis. Vad är det med oss svenskar och vårt lördagsgodis? Det verkar finnas i vårt DNA numera och vi lär oss snabbt begreppet lördagsgodis. 1984 kostade godiset 6,90 kr/hg, vilket motsvarar 14,45 kr/hg idag enligt SCB:s prisomräkningstabell. Men godiset kostar lika mycket idag som då så det är väl inte konstigt att vi frossar? Men är det så farligt att äta lite godis ibland då? Nä, och jo. Och här kommer då alla följdfrågor:

• Har du en överkänslighet mot socker? Blir hela kroppens nervsystem negativt påverkad av att du stoppar socker i munnen, blir dina starka muskler svagare? Inte det bästa du kan stoppa i dig isåfall..
• Har du skapat ett sockerberoende? Att den söta smaken triggar igång en massa sköna känslor i vårt belöningssystem är helt klart, men en del av oss har skapat ett känsligare belöningssystem än andra. Dessa upplever, likt en knarkare som inte får knark, en abstinens om de inte får äta något sött. Att uppmuntra en sån person med orden "om du äter lite gör det väl inget" är inget som kommer att hjälpa personen på något sätt.
• Hur mycket raffinerade kolhydrater äter du totalt sett? Tänka sig, mina svar kommer alltid tillbaka till mängd och balans. Det är väl klart att om du har en bra balans i din kost - du äter regelbundet, bra näringsrika mellanmål, mycket fiberrika grönsaker, bra fetter (avokado, olivolja, fiskfett) och äter lite raffinerade kolhydrater i övrigt (tänker ffa på halvfabrikat och processade livsmedel med mycket dolt sött i sig) så är det klart att du då och då kan unna dig lite socker. Men äter du oregelbundet, näringsfattig och energirik mat och mycket kolhydrater i övrigt så är det klart att du kommer att hantera sockret sämre.
• Hur reagerar kroppen på sockret? Vilken ämnesomsättningstyp är du? Är du en snabb ämnesomsättare (generellt sett en äppelform med mycket viktökning koncentrerad till magen, ofta kopplat till stress) klarar du sannolikt av att hantera sockret sämre pga att blodsockret åker berg och dalbana. Tydliga tecken på detta brukar vara just viktökning till magen, växlande energinivåer - ibland pigg och energifylld (högt blodsocker) och ibland håglös och energilös (lågt blodsocker)

Fastnade vid en artikel som Aftonbladet publicerade vid en påsk för nåt år sen. Rubriken var "Påsken är räddad - choklad är nyttigt", vilket ju verkar lovande.. Läser man dock hela artikeln verkar det inte vara lika positivt. Man verkar inte ha tagit hänsyn till hur personerna levde sina liv i övrigt under dessa år, inte heller hur mycket eller vilken typ av choklad de åt. Läs artkikeln http://www.aftonbladet.se/halsa/article6871948.ab om du vill. Faktum kvarstår dock - choklad verkar ha en del intressanta hälsoeffekter men det är ju givetvis skillnad på choklad och choklad. Det är ju dock en intressant tanke att använda mat som medicin, t.ex choklad mot högt blodtryck, vilket måste vara en stor skräck för alla läkemedelsföretag runt om i världen. 

På återhörande!

/Thomas

Gokväll!

5 340 000 träffar får du om du googlar "lchf". Hur många tror du att du får om du skriver "tallriksmodellen"? 104 000... Är det ett tecken på nåt? Tecken på att många har gjort uppror mot det traditionella sättet att äta? Jag vet inte. Men det är väl inget nytt att "fettfrossarvinden" har dragit in över vårt land och skapat en klyfta mellan de nya, ifrågasättande lågkolhydratsätarna och de traditionella förespråkarna av en "blandad och balanserad" kost enligt tallriksmodell. Vilka har rätt?? Och trots (ofta felaktiga) larmrapporter om att lchf-kost kan vara skadlig för hälsan verkar den ha fått fäste och används flitigt av såväl överviktiga, diabetiker och högpresterande uthållighetsidrottare.

Kost är ett verktyg, ett verktyg för att ta dig dit du vill när det gäller din hälsa och prestation (observera att det är i den ordningen). I min mening är det några viktiga saker som är viktiga för en god träningsprestation:

• Energibalans. Hamnar du i ett katabolt (nedbrytande som en följd av att du understiger ditt energibehov) tillstånd kommer du att bryta ner kroppen och orka mindre.
• Näringsbalans. Att få i dig rätt mängd energi är inget värt om du fyller din energikvot med skräp. Tanka din kropp med bra näring, en bra mix av goda fettsyror, vitaminer och mineraler.
• Tajma din kost. Regelbundna måltider, alltid ett proteinrikt återhämtningsmål efter passet.
• Håll en bra vätskebalans. Ett riktmärke kan vara 0,033 x kroppsvikt / dag. Ett ännu bättre: Håll urinen ljus

Sen kan man fördjupa sig i hur mycket fett och hur mycket kolhydrater man ska äta, hur mycket protein ett återhämtningsmål bör innehålla, hur mycket vätska man bör dricka när man tränar o.s.v och det finns kanske anledning att komma tillbaka till det. Jag läste en artikel av idrottsnutritionist Petra Lundström häromdan, hon hade sammanställt ett antal heta rön inom idrottsnutrition. Här är några av hennes punkter vad gäller prestation och näring:

1. Vitamin D. Har roll i kalciumregleringen samt immunförsvaret, inflammatoriska processer och muskelns funktion.
2. Överträning och kolhydrater. Att prestera bättre handlar mycket om att medvetet belasta kroppen mer än den är van vid ("medveten överträning"). Att i perioder göra det är en nödvändighet. Problemet blir om en sådan period är för lång, då kan man istället drabbas av överträningssyndrom och få en negativ effekt av träningen. Det verkar som att kolhydrater har en positiv effekt på detta. Låga glykogennivåer (muskelns lager av kolhydrater) verkar vara en riskfaktor att drabbas av överträning och ett högt kolhydratsintag verkar kunna minska symptomen av överträning.
3. Kosttillskott och lagidrotter. En objektiv genomgång av den vetenskapliga litteraturen visar att det är tre preparat som har en prestationshöjande effekt inom lagidrotter:

          * Kreatin - genom bl.a en snabbare återhämtning av fosfatsystemen (återställning av energilager i muskeln)

          * Koffein - hämmar trötthet i det centrala nervsystemet

          * Bikarbonat - motverkar lågt PH-värde i musklerna under upprepade intervaller. Lågt PH (vid intervaller kan 

            värdet sjunka från 7,0 till 4) anses vara en orsak till muskeltrötthet. En tänkbar motverkan till detta är att

            starta träningen med högt PH och därav anledningen till bikarbonattillskottet.

      4. Näring och skador. Man ser mer och mer samband mellan ffa omega 3 fettsyror och pre/probiotika och senor, 

          ligament, sårläkning och immunförsvar. Mer forskning behövs men det är inget tvivel om att rätt näring har en 

          positiv effekt på kroppen.

Det finns mycket att prata om när det gäller kost, nu fick ni både mina synpunkter och lite vetenskapliga rön. Jag avslutar med det råd jag alltid ger mina klienter: Skriv en kostdagbok under minst 7 dagar. Skriv ner tidpunkt, ungefärlig mängd och lämna en spalt för fysiologiska reaktioner 1-2 h efter måltid där du skriver ner hur du mådde (t.ex. om magen blev svullen, trötthet, energilös/fylld, törstig, sötsugen etc). Under halva perioden ska du utesluta allt socker och under halva äta som vanligt. Känn efter hur du mår, när du mår som bäst. Det är sannolikt nära den kost din kropp vill ha och presterar bäst på. Du kommer aldrig att hitta rätt i kostdjungeln utan en stor dos av självreflekterande!

En vecka kvar till nästa utbildningsvecka i kinesiologin (näring) - jag längtar redan!!

På återhörande!

/Thomas 

Gokväll!

Hoppas att helgen har börjat bra! Själv är jag hemkommen efter en låång utbildningsdag i stockholm med en del av utbildarteamet i The academy. Utbildning i, och presentation av, den nya utbildningen till lic. träningsinstruktör som är en fördjupning av den tidigare lic. styrketräningsinstruktör och som är ett steg i att utbilda sig till personlig tränare. Alltså en helt ny utbildning och en utbildning som ingen annan har gått tidigare. Känns spännande. Den kommer att passa bra in på att möta kraven som idag finns på en tränare att inte bara visa schyssta övningar i gymet och kunna häftiga övningar i TRX:en utan att också på ett bredare plan kunna analysera sin kunds kropp och skapa optimala rörelser utifrån han/hennes förutsättningar. Det optimala är ju givetvis att tränaren (eller en sjukgymnast/kiropraktor/naprapat/kinesiolog) också kan korrigera obalanser och hitta svaga länkar. En person som är sned i bäckenet vid en stående inspektion kommer ju att vara sned i bäckenet även vid en djup knäböj, vilket givetvis inte skapar en gynnsam belastning på kroppen. Vi har nött hållning och tekniker, och det är otroligt nyttigt och givande att stå på samma sida som mina kunder - den som blir coachad och petad på! Nu vet jag hur svårt det är med optimal teknik. Nyttigt!

I helgen väntar ett nytt skivstångspass - har fått blodad tand för olympiska lyft och funktionell träning med skivstång.

På återhörande!

/Thomas